Jag blev själv utmanad att testa maraton för drygt 25 år sedan av en bekant. Han deltog sedan inte ens själv. Men jag hade i min tur utmanat en annan bekant, som deltog i sitt enda maratonlopp hittills. Sedan blev det cirka 20 maraton lopp för min del. Övernattade hos en bekant inför Stockholmmarathon ett år och han visade en artikel från en galen tävling på Hawaii, som kallades Ironman. Man skulle simma 3,8 kilometer, cykla 180 kilometer och sedan springa ett maratonlopp. Vilka idioter, tyckte jag. Några veckor senare ställde jag upp på halva distansen. Det blev sedan omväxlande marathon och (halv)triathlon tills det 1987 arrangerade den första Ironmantävlingen i Finland nämligen i Jorois. Självfallet var jag med och kom i mål på 12:52. Det fanns de som njöt ännu längre av tävlingen. Året efter ställde jag upp mer eller mindre otränad i ytterligare en halvtriathlon. Sedan for motivationen helt. Jag hade inte några större mål. Vid sidan av detta ställde jag även upp (halvtränad) i några skidlopp och cykellopp, mera för att komma igång. Bland annat har jag en hedrande femteplats i Vasaloppet. (Nåja från sista ändan, om man måste vara exakt) Det gick som det brukar. Vikten gick upp och 1996 var den nästan 100 kilo. En vän tipsade om Herbalife, som jag testade med det resultat att jag gick ner 20 kilo på åtta månader. Svenska dagen 1999 sprang jag igen maraton. I duschen noterade jag att de flesta var gamla gubbar och kunde sedan i prislistan notera att fler av dem var över sjuttio år. Då satte jag upp mitt nya mål. Jag skulle ha bättre kondition som sjuttioåring än som tjugoåring. Jag var då mitt emellan och hade ännu mycket bättre kondition. Som tjugoåring hade jag en normalt dålig kondition. 2006 firade jag med att springa ett solomaraton på dagen tjugofem år efter min debut. Jag började fundera på mitt tjugoårsjubileum sedan Ironman och funderade att jag då skulle arrangera en liten tävling. Fick reda på att det aldrig arrangerats ett halvtriathlon på Åland. Följaktligen skulle vinnaren bli den första som genomfört en dylik tävlig på Åland. Det skulle inte bli jag. Alltså bestämde jag mig för att med några veckors simnings- och cykelträning testa den tänkta tävlingsbanan. Självfallet utan någon saftstation. Testet gick bra på 7:26. Sommaren 2007 arrangerade jag Bergö Triathlon och kom på en hedrande tredjeplats. Nåja det var ju bara tre som ställde upp på startlinjen, men mentalt så anser jag ändå att jag är före alla de, som inte stod där. 2008 blev det come back på fulla distansen. Året innan sade jag: "Jag vill inte köra ett solo-ironman!" Men det blev så. Som kanske den första i världen så körde jag en Solo-Ironman på 15:35 efter att ha tappat ca en timme på två däcksbyten och då reservdäcket ju bara var tillfälligt reparerat efter en punktering dagen innan. Av misstag blev löpsträckan 44,2 km och tävlingen gick dessutom i 30 graders värme... 2009 arrangerade jag sk Nice-triathlon eller långtriathlon, vilket faktiskt blev min premiär på den sträckan. 2010 var det igen dags för Triathlon och säsongen avslutades med mitt livs första Ultra, som blev 84,4 km och tog en massa tid eller 13 timmar. Sommaren 2011 gjorde jag min tredje tävling på Ironman-distansen. Tiden nu "bara" 14:03.
